Det hela började i söndags...Jag och Samuel hade varit i Gbg på innebandynatta under natten. Ella var hos farmor Yvonne och farfar Ralph. Hon hade sovit dåligt under natten, men hon gör ju det titt som tätt, så det var inget vi reagerade speciellt mycket på...
Vi hörde av oss vid 12.00 på söndagen och kom fram till att vi skulle komma och äta middag hos dem runt 16. En timme senare ringde Yvonne och sa att Ella fått feber. hon bara låg i famnen och gjorde ingen ansats till att orka göra något.
Vi åkte dit, myste med sjuka Ella, åt middag, men fick inte i Ella något. Hon var sjuker...När vi kom hem tog vi tempen. 39.9. Stackars sjuka Ella... Hon fick en alvedon och sen la vi oss i soffan hon, jag och Samuel. Klockan var inte mer än 19.00, men hon däckade ändå. Hon hostade en hel del och vaknade titt som tätt under kvällen och runt 22.30 tog jag tempen igen( Samuel sov i sängen, vi i soffan). 40.5 grader.. Fick inte i henne nått vatten och ingen välling. Ringde sjukvårdsupplysningen. Mest för att bli lite lugnad, för jag var redo att sätta oss i bilen och åka till sjukhuset med en gång!
Sjuksköterskans rekommendation; få i henne vatten och kyl henne. Duscha henne med lite kallare vatten. Men jag hade inte mage att stoppa in henne i duschen 22.30! Pratade med Åsa, mest för att få en till som sa till mig att stanna hemma =). Åsas tips; badda henne med kalla handdukar. Så fick det bli!
Ja, det blev inte mycket sömn för mig, men det kan jag allt ta! Ella är ju en aningens viktigare än min sömn!
Dan efter fick jag i henne pyttelite välling och pyttelite vatten. 40.1 grader.. Ringde BVC för lite tips och hon tyckte att jag skulle ta med Ella till vårdcentralen för att ta en koll på lungorna.. 11.45 var vi på vårdcentralen. 2h väntetid... Vi gick en sväng till biblioteket, men hon var så pass seg, så det blev inte mycket gjort där. Tillbaka till 12.45. Hon låg i princip och sov på mitt bröst tills vi kom in. hon orkade inte ens lyfta huvudet...
13.45 fick vi ett rum, 14.15 kom läkaren... Han lyssnade lite på Ellas lungor, inte jättepopulärt, och kollade hennes öron. Det gillades INTE! Då vaknade hon banne mig till och vred sig och skrek jävlar vad stark hon är!
Eftersom hon ätit, druckit och kissat dåligt, ville han ta en snabbsänka. Bara för säkerhets skull.. Det kom in en sköterska som skulle sticka Ella i fingret. Det gick inte så bra... Hon stack ochtroligtvis eftersom Ella är barn och rör sig så skar nålen i fingret ist.. Det blödde riktigt kraftigt! Det droppade inte, det rann! Stackars Ella...=(Plåster på och mys med mamma.. 10 minuter senare kom läkaren in igen och sa att snabbsänkan låg på 51, vilket var lite väl högt.. (Fick sen reda på att sänkan skulle vara helst 0!) Vi fick en remiss in till barnakuten på Drottning Silvias barnsjukhus.
Ringde Samuel som fick dispens resten av dagen. Ja, klockan var ju 15.30, så det var inte så lång tid kvar ändå! =) Men jag ville verkligen inte åka ensam..
Hämtade Samuel, vi åkte hem, packade ihop oss, tog tempen på Ella 39.9, alvedon, slängde i oss lite mat och åkte.17.00 var vi på plats på Drottning Silvias barnsjukhus. Flera barn satt i väntrummet... Ella orkade sitta upp en stund i Samuels knä. Det var precis efter att hon fått lite saft isf vatten..
17.30 kom vi in till sjuksköterska som skulle lyssna på lungorna, ta tempen, 39.1 och väga henne, 8720g .. Hon var inte glad på honom... Hon fick lite ipren mot febern. Men värre skulle det bli...
Vi kom vidare till nästa väntrum och där fanns det lite färre barn. Ella hittade en kompis;
Leona, men orkade inte riktigt leka med henne. Hon försökte,
men benen orkade inte bära henne ens... Låg på mitt eller Samuels bröst nästan hela tiden. Försökte tvinga i henne vätska med en doseringsspruta.. Stackare...
19.00 fick vi träffa läkare. Han ville lyssna på hennes lungor, men efter hennes vårdcentralkontakt med läkare, så var hon inte alls med på den iden.. Hon ålade sig, skrek och slängde sig mellan mig och Samuel. Han tittade på hennes andning och konstaterade att hon hade svårt att andas. Att hon fick stöta fram andningen.
När läkaren gått testade jag Samuel med stetoskopet och då gick det bra att "lyssna" på henne.. Fick leka fram det. Visa att stetoskopet inte är farligt..
Fick gå till hjärt-och lungröntgen. Väl på plats fick Ella ligga på britsen och Samuel höll hennes höfter och jag hennes armar rakt upp. Hon skrek och grät och ville inte alls vara där. Det kändes i mitt mamma-hjärta... Efter 2 bilder var de klara och vi kunde gå tillbaka.
Väl tillbaka kom läkaren och sa att det inte såg normalt ut. "Jag är ingen röntgenläkare, men det såg klart onormalt ut". Testade att lyssna igen och så fort han kom i närheten av Ella började hon skrika och åla sig. Tillslut fick vi lugnat ner henne och höll snuttefilten och händerna för ögonen, så att hon bara såg mig och då funkade det!
20.00 fick vi komma in till ytterliggare ett rum för att Ella skulle få inhalera lite medicin för att se om det hjälpte något. Då sov Ella, så hon märkte ingenting. Skönt att hon slapp det iaf...
20.45 kom läkaren tillbaka och lyssnade ännu en gång på lungorna. Han konstaterade att hon inte behöver astmamedicin, men däremot antibiotika för lunginflammation.
21.00 var vi på apoteket och hämtade ut medicinen och runt 21.30 var vi hemma. Då var vi alla 3 så trött att vi däckade. Samuel i sovrummet och jag och Ella i soffan..
